- Det är vägen att ta dem

Så sa en gammal storfiskar till oss för många år sedan när han berättade om en stor gädda som han tog i sjön Esbjörn.

Andreas tycker inte att det är så märkvärdigt att ta en gädda på 6,3 kg i Hultebräan, bara man vet hur man ska göra. Och hur gör han ? . Här får du en kort beskrivning.

Flötestrolling heter tekniken

Vad tekniken går ut på är att man med hjälp av en långsamt drivande båt "metar" med betesfisk, inte olikt trolling och mete, skillnaden är dock att man fiskar med ett flöte på vattenytan och är i rörelse. Det vanligaste och mest effektiva är att använda en elmotor för att föra båten framåt, den låter minimalt och har en lugn och jämn gång. Betesfisken fäster man vanligtvis med två stycken trekrokar. Vad som gör flötestrolling så effektivt är dels att man använder sig av naturliga beten, men även att man ger betet en mer naturlig gång eftersom man för fram betet i en långsamtgående rörelse. Var i sjön och på vilket djup man fiskar på är en stor hemlighet.  -Det är vägen att ta dem säger Andreas

 

Tjärdal återuppstår

Försöker att återskapa tjärdalen mellan Svaravaremålen och Olsamossen har börjat

Mycket jobb kvar innan det blir någon tjära, men någonstans ska man börja.

Kusinträff kl 04.00

Samlig i köket  tidig morgon och för Fredrik var det premiär att packa egen räggsäck

 

När ljuset började gry växte en fin morgon fram och naturen bjuder alltid på något.

180 grader

Panoramabild över gårdsplan

Välbesökt

Sommaren kommer lite sent men det hindrar inte ett trettiotal badgäster att besöka badplatsen Hornet vid Hultebräan denna fina augustidag

Knaggar, orv, dikesren, mejbåge...........................

Det är många ord som har med lie att göra. Åkersrenen slåddes med lie för att hålla tillbaka sly och buskar att växa upp och detta skedde årligen det var inget man hoppade över. Numera sker detta bara sådär var femte år och då med något som heter röjsåg, ty lärdommen och tekniken att hantera en lie är idag få som sitter inne med.

Änn färre är de som kan slipa en lie men i teorin går det till så här.
 Först får man tänka på att det hårda stålet ligger mitt i liebladet och eggens spets ska bestå av detta hårda stål. Sedan vill man hålla eggen så lågt som möjligt. En gammal tumregel är att man ska slipa en tredjedel på undersidan och två tredjedelar på översidan. En annan liknande tum regel är 5-3-regeln. Den säger att eggens översida ska vara 5 mm och den undre sidan ska vara 3 mm bred. Eggens översida slipas först och undersidan därefter.
Vid slipningen ska stenen rotera från dig på översida.  Lien måste hållas stadigt i handen under slipningen. Det finns risk att eggen hugger fast i stenen, främst om den är ojämn, och då kan man tappa taget om man inte håller stadigt om bladet.
När spetsen ska slipas får man hålla med bägge händerna på ena sidan stenen men även här så brett mellan händerna som möjligt. Håll alltid lien vinkelrätt mot stenen.
Bäst egg får man om man kan hålla lien i en bra vinkel mot slipstenen. Då kan eggen få en skålfom med samma kurva som slipstenens rundning. Om eggen ligger an mot stenen kommer vattnet att skäras loss från stenen och strömma jämnt över bladet. Sprutar vattnet upp ligger inte eggen mot stenen riktigt. Ljudet är också till hjälp, ett mjukt slipljud hörs när hela skålytan ligger mot stenen medan ljudet är skrapande när fram- eller bakändan ligger mot stenen.

Här på bilden ser vi Axel som satt inne med kunskapen att slipa en lie, och här får Axels äldsta flicka Greta förtroendet att dra slipsten.

Och det var en konst i sig, man fick inte dra för fort och inte för sakta.
Bengt satt också inne med kunskapen att slipa liar, när väl lien var tillräckligt vass hängdes den upp i oxlen på en gren som stod framför snickareboden.