Nyfiken

Rotpost - stämplad skog

Stämpla rotpost, arbetet skedde helst på barmark under sensommaren och hösten.

Ett stämplingslag bestod oftast av tre personer, jägmästaren, som valde ut lämpliga träd och mätte diametrern i bröthöjd med en klave, stämplaren, som bläckade träden med en speciell stämplingsyxa som ofta hade markägarens initialer eller bomärke ( i vårt fall BP = Bengt Petersson),

och prickaren som förde protokoll. Stämplaren bläckade trädet i brösthöjd och vid roten och slog i själva stämpeln. Själva stämplingen hade 2 uppgifter att fylla, dels att man inte mätte in samma träd två gånger och att markägaren inte kunde skylla på att de sågat ner mer träd än de skulle, fanns stämpelmärket vid rotbenet, ja då kunde man efter avverkning kontrolera att inköparen/sågverket inte sågat ner mer träd än vad som var stämplat.

I början av 1900-talet var nästan all skog som avverkades stämplad och var så under större delen av 1900-talet. Jägmästaren beräknade med hjälp av trädets diameter och höjd dess volym som sedan låg till grund för inköpare, huggaren och köraren.

Finns det någon gran till jul ?

Ja det kommer att finns julgranar till jul, men frågan är hur länge vi har granskog kvar.

Granbarkborren går illa åt granen, nu dommineras vår gård av tallskog och man får väl vara glad att man har relativt mycket av den. Vår Sydvedkille Magnus kan bara tala om för oss att angreppen är rätt stora i år också, kanske beror det på att det varit så enormt tort i markerna, man var ju rätt optimistisk i våras att granbarkborren minskat, men det har vi inte märkt något av.

cykelstyre

Allt vanligare

Precis som vissna granar pga. av granbarkborren har även dovhjorten blivit vanligare på våra marker. Det är för oss många ett relativt nytt vilt i våra marker. Skriver här nedan en liten kort sammanfattning av vad som står att läsa om dovhjorten på nätet.

När dovhjorten tar sig fram kan det se ganska speciellt och lite lustigt ut. Vid flykt hoppar de nämligen fram på alla fyra ben samtidigt med raka ben! De är otroligt smidiga och viga, de kan hoppa upp till två meter högt! Dovhjortar är sociala flockdjur Hindarna, som hondjuren kallas, lever i små familjegrupper tillsammans med sina kalvar. Ofta är djuren släkt med varandra. När kalvarna vuxit upp och blivit självständiga lever de sedan ensamma eller i små grupper med handjur. Dovhjorten kommunicerar med sin svartvita svans. Med hjälp av svansen visar dovhjorten sitt humör, och kan även varna flocken för eventuella faror. Ett pratsamt hjortdjur Under sensommarkvällar när dovhjortarna går i stora grupper kan man ofta höra deras speciella läten. Ofta hörs ett kort gnyende-gnäggande ljud, som troligen är kontaktljud mellan hind och kalv. Hinden kan även göra ifrån sig ett slags skall när hon upptäckt en fara, för att varna resten av flocken. Handjuren är mer tystlåtna av sig, förutom under just brunstperioden. Då brölar och grymtar de flitigt för att imponera på hindarna!

DATA: Antal ungar: 1 kalv per kull, föds i juni-juli Brunsttid: oktober-november Kroppslängd: 130-150 cm Mankhöjd: 75-110 cm (hanen är högre än honan) Vikt: hane 80-120 kg, hona 50-65 kg Livslängd: 15-20 år

Lill-Sven

Gör ett besök på Hönsalottas Luffarmuseum i Boda, där finner man fotografier på flera original som figurerat i trakten under 1900-talet, en av dem är Sven ”LillSven” Joelsson från Nybrån i Vargsmåla by.

De flestra har nog hört flera olika historier kring vår mest omtalade man från vår by Vargsmåla

34 + grader -vi går mot hösten

Termometern visar 34 grader, och vi går sakta men säkert mot hösten, vilket kan få en att längta dit av olika annledningar en sådan här dag.

Värmen gör att man söker sig till de svala och sköna plaster man hittar, och vatten är en plats som vi gärna söker oss till. Badplasten Hornet vid Hultebräean är välbesökt en sådan här dag.

Och de gör de vilda djuren också, speciellt när dom slickat i sig lite salt.