Det har nu gått 100 år sedan den händelse som utspelade sig i trakterna kring Vargsmåla. Ett tragiskt och gripande öde som fortfarande, ett sekel senare, väcker frågor. En historia om kärlek, flykt, desperation – och ett sista gemensamt beslut.
Det här är berättelsen om Elisabeth Nyqvist, även kallad Lisa, 14 år från Elvingamålen, och Georg Gustavsson, 28 år från Karstorp.
De hade funnit varandra..Men deras kärlek accepterades inte.
Lisas unga ålder i förhållande till Georg gjorde att barnavårdsnämnden kopplades in. Beslutet blev att de skulle skiljas åt. Lisa skulle flyttas till ett annat boende.Men Lisa tänkte inte finna sig i beslutet. Hon flydde från sitt nya boende.
Efter en tid återfanns hon på Elvingamålen. Nu kom nästa beslut – Lisa skulle inackorderas på en anstalt för skyddsuppfostran. Modern överklagade beslutet och kunde visa upp ett läkarintyg som visade att Lisa led av lungtuberkulos. Därför ändrades planerna och Lisa hamnade i stället på sanatorium i Mållia. Men det skulle snart visa sig att det var svårt att ”hålla flickan i bur”.
Med hjälp av modern och Georg lyckades Lisa fritas .De rymde från sanatoriet – tillsammans i Georgs bil. Sedan försvann de. Som bortblåsta. Ingen visste vart de tagit vägen.
Spåren i skogen
När hösten närmade sig började de första spåren efter Lisa och Georg dyka upp. På en holme vid Hultebrean hittades filtar, madrasser, matrester och andra saker som tydde på att någon hade levt där. Polisen kopplades in i sökandet. I skogarna fann man flera rishyddor. Men ingen Lisa, Ingen Georg. De verkade ha gått upp i rök. Varje nytt fynd skapade fler frågor än svar. Var befann de sig? Levde de fortfarande? , Och framför allt – vad hade de planerat?
Så kom den 8 oktober 1926. Elly Sandqvist, 10 år, och Nina Joelsson var på väg hem från skolan i Karstorp. De gick stigen förbi Bråtgöl.
Då de fick de syn på Lisa och Georg i en eka ute på Bråtgöl. Lisa och Georg viftade med armarna och vill påkalla deras uppmärksamhet varpå de hoppar i vattnet. Elly och Nina sprang hem till Målen och berättade för sin far Axel vad de hade sett. Men berättelsen blev inte riktigt betrodd. Men Axel gick till skräddaren Theander, som bodde vid Bråtgöl. Theander kunde bekräfta en sak: Hans båt var borta. Man började leta. Och snart fann man båten i gölen. I båten låg en kappsäck med diverse klädesplagg. Och ett brev. Ett brev som skulle förändra hela bilden av vad som hade hänt.
Nyheten spreds snabbt i byn.
Spekulationerna tog fart. Kanske var allt en skenmanöver? Kanske hade Lisa och Georg velat få alla att tro att de hade drunknat, för att sedan simma iland någonstans och fortsätta sitt vagabondliv – fria från polisens jakt och människornas blickar? Men brevet väckte andra frågor. På det stod:
Bråtgöl 8 okt 1926. Vi äro nu här. Vi vill dö. Sörj ej. Vi äro lyckliga. Vi dör för vår kärlek, låt oss ligga sids vid sida. Det är allt vad vi begär. Hälsningar Georg och Lisa. Var lika trogna som vi, Gud bevare eder.
Orden var svåra att bortförklara. Man beslutade att Bråtgöl skulle drag¬gas noggrant. Sökandet började. Men trots att gölen undersöktes noggrant fann man ingenting. Inte ett spår. Inte Lisa. Inte Georg. Återigen började tvivlet sprida sig. Kanske hade allt varit en slug fint? Kanske levde de fortfarande? Kanske hade de lyckats lura alla och nu befann de sig någonstans långt därifrån, fria att fortsätta sitt liv tillsammans? Och kanske var det precis vad de hade hoppats på. Att bli lämnade i fred.
Men sanningen skulle komma fram
Veckorna gick, någon gång i mitten av november, spreds nyheten. Liken efter Lisa och Georg hade flutit i land vid Bråtgöls strand. De hade återfunnits tillsammans. Och fortfarande var de hårt omfamnade av varandra.
Hundra år har gått sedan den där hösten.
När jag år 2005 talade med Elly Sandquist om händelsen var det en mening som fastnade i mitt huvud.
”Jag kan höra bubblorna i vattnet från dem än idag.” säger Elly
Det är en mening som säger mer än många historieböcker någonsin kan göra. För bakom tidningsrubrikerna, polisens sökande och alla spekulationer fanns två människor, Lisa och Georg. Två människor som hade valt varandra. Och som till slut valde att möta döden tillsammans.
Händelsen publicerades i tidningen Barometer, där ni kan läsa tidningsurklippet som jag har.
Händelsen är även omnämnd i boken ”Mitt Oskars” av Carl Areskog. Jag tror att boken finns att låna på Nybros bibliotek för er som är intresserade.
