Slåtter vid brunnen år 2011 liknar väl inte

vad du tänker Marianne. Marianne för er som inte minns var vår "sista" häst, ett godmodigt ardennersto med en enorm arbetsglädje det verkar ju i och för sig även traktorföraren Svenne ha.

En väg är att ro...

Så här skrev Dan Andersson år 1919;
En väg skymtar bitvis, var stilla,
begär ej att se den till slut
men var nöjd med det lilla
- nu har du dock fotfäste några sekunder
och faller du, då är det gott om du faller
på knä.

En saga som pappa brukade berätta, men den handlade inte om mig...

utan om den kloka torpardottern. I vissa sagouppteckningar heter hon Kloka Manka eller Kraka men det är i vilket fall flickan som får i uppgift att anlända varken på morgonen eller på dagen, varken hungrig eller mätt, varken klädd eller oklädd, varken åkande eller gående. Hon löser uppgifterna genom att ge sig av i gryningen, äta en lök innan hon far, klä sig i ett fisknät och i den här varianten av sagan låta en oxe släpa henne i hjulfåran på vägen genom att hon binder fast fisknätet i oxens horn. För i just den här uppteckningen finns ytterligare en uppgift, hon ska nämligen ta sig fram varken på vägen eller bredvid den.
Sagan är upptecknad i över 600 varianter i alla världsdelar enligt Jan-Öjvind Swahn. Men den är samtidigt en av sagoforskningens problembarn. Att bestämma torpardotterns ursprung har varit ett ämne för flera sagoforskares lärda avhandlingar utan att något svar har kunnat fastställas. Temat har rötterna i, eller i varje fall nära paralleller till, såväl fornindisk mytologi som judiska kommentar till Gamla Testamentet och till antikens författare. Medan vissa forskare har pekat på att kärnan i berättelsen uppstått i Orienten och sedan spridit sig till Europa har andra pekat på det i den nordiska traditionen finns motiv som påminner om den kloka torpardottern. Medan de uppteckningar av sagan som finns i Sverige är i första hand påverkade av Bröderna Grimms sagor.