Axel och Gerdas barnbarn

Ja det vill säga kusiner, vi träffas denna annadag jul för att fira Anders Sandqusist 70 års dag, vi är samlade på Möckelnäs herrgård, vi äter gott, sjunger, talar om gamla tider och bara umgås, Utöver vi kusiner är det ett 40-tal personer till i alla åldra

Frv. Gert-Erik Lindquist, Per-Ola Peterrson, Anders Sandquist, Sven-Olof Petersson och Olle Lindquist

Hälsning

Vi önskar alla våra läsare en riktigt God Jul Svenne Pelle och Fredrik

Syns väl

Så här års när det är vitt på mark och träd så syns dom väl.

Vit advent

Inte så ofta att vita vintern kommer så tidigt som till 1:a advent, men till jul kanske snön är borta, för Andsers braskade och då ska ju julen slaska, det bruka alltid stämma.

Örn

Stor fågel med vit stjärt seglar mot den blå himlen, ingen tvekan det är en havsörn. Andra har kanske tidigare sett det i Vargsmåla men för mig första gången. Efter en stunds svävande slog den sig ner i en grantopp.

Åker ändå

Bössa o röjsåg får vila denna helgen, men åker en runda neråt Vargsmåla ändå.

Tar med mig kameran i stället, vilket jag inte ångra.

Det årliga höstgöra

Allt är sig likt, det blev lite lönnlöv i år också.

Visserligen var båten redan på land efter 3 meters säkning av vattnet i Hultabrean, men båten ska hem också.

Stormen Babet

I spåren av stormen Babet som kom med östliga vindar blir det lite att röja upp.

Vi kom ändå lindrigt undan , längre söderut mot Skåne och Danmark var det betydligt hårdare vindar som drog in.

Men än är inte faran över det kan komma fler storma som är värre än denna i höst och vinter.

Vinterpäls

Oktober är här, rådjuren byter päls inför vinterns kalla årstid. Härligt när man kan studera rådjuren på nära håll och se denna skillnad i pälsen.

Objuden gäst

Redo

Första veckan i september gör sig älgtjurarna redo, det börja med att dom fejar sina horn i början av september för att i slutet på månden gå in i brunsten.

Här av vi ett exempel där det fortfanade hänger kvar lite slamsor i hornen.

Det är denna gran som fått ta emot älgtjurens skrubbning för att få bort basten från hornen.

Mors lille Olle i skogen gick............

Mors lilla Olle i skogen gick Rosor på kinden och solsken i blick Läpparna små utav bär äro blå Bara jag slapp att så ensam här gå

Verkligheten bakom ”Mors lilla Olle” I den allra sydligaste delen av Särna socken, alldeles vid foten av Fulufjället, ligger Morbäcksätern. Där utspelade sig den händelse som skulle komma att ge upphov till den populära barnvisan om Olle som oförfärat mötte björnarna. Olle hette i verkligheten Jon Ersson. Han föddes i den lilla byn Hägnåsen den 1 april 1849, äldste son till Erik Jonsson från Hägnåsen och makan Märta, född Jonsdotter, från Lillhärdal. Jon hade två äldre systrar, Kristina och Margareta. Barnen, tillsammans med modern och en faster, befann sig under sensommaren 1850 i fäboden. De vuxna kvinnorna bad flickorna att hålla ett öga på Jon medan de gick för att leta efter en fårtacka som inte kommit hem för kvällen med de andra djuren. Plötsligt kom det in en björnhona med sin unge på vallen. Jon gick genast fram till dem, började kasta kvistar och kottar mot djuren och plockade några lingon som han försökte mata dem med. När han slutligen sökte sig riktigt nära den mjuka björnpälsen, tyckte nog flickorna, som stannat på betryggande avstånd, att det gick litet väl långt och ropade på modern, som genast kom springande till platsen. Björnarna fann då för gott att snabbt lämna Jon, till dennes stora sorg.

Skogen är full av bär, de klarade frosten i våras och har nu de sista fyra veckorna fått regelbunder regn, så det har varit gynsamt för blåbären detta året.

sex-och-enhalv

När man pratar om 6,5 med en jägare så hamnar man osökt på patronen till ett gevär, den patronen är omdiskuterad om den är bra.

Snackar man med Andreas så pratar vi helt andra saker om man säger 6,5, då säger han kilo, och om det var bra fiske, så fyller han i med att de var en av de fem stora gäddor han tog.

Man måste väl säga GRATTIS till storfiskaren Andreas. "Det är vägen att ta dem" som de gamla uttrycket säger

Amerikabesök

Det har gått 52 år sedan kusin Kenneth var "hemma" i Sverige och hälsade på. Nu har vi alla kusiner (utom en) träffats på Målen för att vara tillsammans en hel dag. Vi visar Kenneth runt i huset, vandrar en runda till källor, sinnerskutabacken, gamla mossarna, tjärdalen och så klart jordkulan. Gert-Erik och Daneiel står för musikunderhållning på logen där vi till musiken äter och dricker gott.

Lördagkvällen räcker inte riktigt till så vi fortsätter på söndagen med utflyckt till Pukaberg, Alsjöholm, Torsjö för att till sist äta på Golfrestarangen i Nybro

Vart tog vägen vägen ?

Senaste dagarna varit blåsigt, vilket resulterat i en del träd blåst om kull, här nedan ser vi körsbärsträdet vid Haralds hus som fått ge vika.

Inte första gången

Dessa parstolar har varit med länge, tyget började bli slitet, så dax för lite uppfräschning.

Men det var inte första gången dom kläddes om, under fanns en brunfärgad sittdyna.

Försöker hitta liknade tyg som nu, hittar åtminstonde i samma färg och provar att vara tapetserare för ett par timmar, resultatet tycket jag blev godkänt, ser lite bättre ut nu. Så ni är Välkomna att komma och provsitta.

Midsommar när allt stämmer

Kan en midsommar på Målen bli bättre ? Vädret är alltid en viktig del vid midsommar, andra viktiga ting är mat och dryck. Tävlingsmomenten är en del av det som skapar trivsel. Allt detta fanns under denna dag i en härlig lantlig miljö.

Få droppar

i natt kom det några droppar, några säger 1 mm; Det är snustorrt i markerna, under hela maj kom det endast ca 8 mm, och nu i juni 1 mm, man jämför mycket med sommaren 2018 men då kom torkan mycket senare dvs juli augusti.

Man fundera på vad som kommer hända med sjön om detta fortsätter och granbarkborren lär vi väl inte bli av med i årets torka.

Växt Upp

Här ett flygfoto från början av 50-talet skulle jag tro, då var man noga med att hålla åkerren fri från buskar och sly, för de tog ju näring och ljus från åkern.

Nu så här ca 70 år senare märker man stor skillnad när man ser bilden nedan, även om att man försöker röja bort sly och gallra ur skogen med jämna mellanrum.

Man ska även komma ihåg att boskapen som fanns höll ju landskapet öppet, på gården fanns kor häst grisar och höns tills slutet på 60-talet.

Så ska det vara

1:a metaredagen, ja det är så här man önskar att det alltid vore, nu är det som finast.

Backe upp och backe ner

Backe upp och backe ner, ja så kallar vi den plats halvvägs till Vargsmåla från Eskilsryd. Är väl inte speciellt svårt att förstå vad namnet på platsen kommer ifrån. Här nedan ser vi två bilder före och efter avverkningen som Gert-Erik Lindquist gjort.