Vägen hem

Vägen hem

Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är tung att gå.
Var vandrare där blir en fattig man
och liten och ful och grå.

Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är kal och ren.
Den är som att luta sin varma kind
mot obarmhärtig sten.

Men den som känt den stenen
mot kindens isade blod,
skall märka, hur mild dess hårdhet är,
hur trogen och fast och god.

Och han skall tacka stenen
och hålla det hårda kärt
och prisa det enda kämpaspel
som var sin seger värt.
/
Karin Boye

Sammanträde i september

Massapriser upp, timmerpriser ner ojoj så mycket att stå i
Ni förstår allvaret när Svenne läser skogsbruksplanen med glasögonen på

Erik Hörnander har lämnat sitt pass

En god granne, en jaktkamrat med känsla för när ett skott kan avlossas och en människa av den goda stammen, Erik, finns nu inte längre med oss i Wargsmåla.
Eriks förmågor att skapa lugn och lyssna är något vi bröder minns.
Vi såg upp till Erik med den respekt man gör till en människa man litar på fullt ut.
Det som känns bra är att Lasse och han "grabbar" nu bär fanan vidare och därmed lever Erik.
Tack Erik för fina år i Wargsmåla.
/
Calle, Svenne och Pelle

Naturens höstskafferi

Visst är det fantastiskt;
Jeanna Louise Oterdah skrev ju om herr Kantarell;
På lingonröda tuvor och på villande mo, där furuskogen susar susilull och susilo,där kan du se dem en och en och stundom två och två på lingonröda tuvor komma dansande på tå. Den minns ni nog, tonsatt av Alice Tegner och text av Topelius.
Tegner skrev även "Mors lilla Olle i skogen gick,rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.- Bara jag slapp att så ensam här gå.