cykelstyre

Allt vanligare

Precis som vissna granar pga. av granbarkborren har även dovhjorten blivit vanligare på våra marker. Det är för oss många ett relativt nytt vilt i våra marker. Skriver här nedan en liten kort sammanfattning av vad som står att läsa om dovhjorten på nätet.

När dovhjorten tar sig fram kan det se ganska speciellt och lite lustigt ut. Vid flykt hoppar de nämligen fram på alla fyra ben samtidigt med raka ben! De är otroligt smidiga och viga, de kan hoppa upp till två meter högt! Dovhjortar är sociala flockdjur Hindarna, som hondjuren kallas, lever i små familjegrupper tillsammans med sina kalvar. Ofta är djuren släkt med varandra. När kalvarna vuxit upp och blivit självständiga lever de sedan ensamma eller i små grupper med handjur. Dovhjorten kommunicerar med sin svartvita svans. Med hjälp av svansen visar dovhjorten sitt humör, och kan även varna flocken för eventuella faror. Ett pratsamt hjortdjur Under sensommarkvällar när dovhjortarna går i stora grupper kan man ofta höra deras speciella läten. Ofta hörs ett kort gnyende-gnäggande ljud, som troligen är kontaktljud mellan hind och kalv. Hinden kan även göra ifrån sig ett slags skall när hon upptäckt en fara, för att varna resten av flocken. Handjuren är mer tystlåtna av sig, förutom under just brunstperioden. Då brölar och grymtar de flitigt för att imponera på hindarna!

DATA: Antal ungar: 1 kalv per kull, föds i juni-juli Brunsttid: oktober-november Kroppslängd: 130-150 cm Mankhöjd: 75-110 cm (hanen är högre än honan) Vikt: hane 80-120 kg, hona 50-65 kg Livslängd: 15-20 år

Lill-Sven

Gör ett besök på Hönsalottas Luffarmuseum i Boda, där finner man fotografier på flera original som figurerat i trakten under 1900-talet, en av dem är Sven ”LillSven” Joelsson från Nybrån i Vargsmåla by.

De flestra har nog hört flera olika historier kring vår mest omtalade man från vår by Vargsmåla