Karin Boye får bjuda på ett par strofer;
Skönast utsikt ha de ställen, som det svårast var att hinna.
Allra kärast blir den mänska, som det kostat mest att finna.
Lycklig den, vars blick får möta namnlös fägring från det höga!
Dubbelt lycklig den, som sedan mäktar vända bort sitt öga
för att utan bitterhet sin givna väg mot mörkret gå,
eller, om så honom unnas, nya syner i det blå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar