För att fira vårens ankomst och med den blåsippan tar vi åter hjälp av T Tranströmer

Blåsipporna Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick; blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färger väger numera ingenting. Här är extas med lågt i tak. ”Karriär” – ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet” – löjeväckande. De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst. Detta är ur ”Dikter och Prosa 1954 – 2004.