Knaggar, orv, dikesren, mejbåge...........................

Det är många ord som har med lie att göra. Åkersrenen slåddes med lie för att hålla tillbaka sly och buskar att växa upp och detta skedde årligen det var inget man hoppade över. Numera sker detta bara sådär var femte år och då med något som heter röjsåg, ty lärdommen och tekniken att hantera en lie är idag få som sitter inne med.

Änn färre är de som kan slipa en lie men i teorin går det till så här.
 Först får man tänka på att det hårda stålet ligger mitt i liebladet och eggens spets ska bestå av detta hårda stål. Sedan vill man hålla eggen så lågt som möjligt. En gammal tumregel är att man ska slipa en tredjedel på undersidan och två tredjedelar på översidan. En annan liknande tum regel är 5-3-regeln. Den säger att eggens översida ska vara 5 mm och den undre sidan ska vara 3 mm bred. Eggens översida slipas först och undersidan därefter.
Vid slipningen ska stenen rotera från dig på översida.  Lien måste hållas stadigt i handen under slipningen. Det finns risk att eggen hugger fast i stenen, främst om den är ojämn, och då kan man tappa taget om man inte håller stadigt om bladet.
När spetsen ska slipas får man hålla med bägge händerna på ena sidan stenen men även här så brett mellan händerna som möjligt. Håll alltid lien vinkelrätt mot stenen.
Bäst egg får man om man kan hålla lien i en bra vinkel mot slipstenen. Då kan eggen få en skålfom med samma kurva som slipstenens rundning. Om eggen ligger an mot stenen kommer vattnet att skäras loss från stenen och strömma jämnt över bladet. Sprutar vattnet upp ligger inte eggen mot stenen riktigt. Ljudet är också till hjälp, ett mjukt slipljud hörs när hela skålytan ligger mot stenen medan ljudet är skrapande när fram- eller bakändan ligger mot stenen.

Här på bilden ser vi Axel som satt inne med kunskapen att slipa en lie, och här får Axels äldsta flicka Greta förtroendet att dra slipsten.

Och det var en konst i sig, man fick inte dra för fort och inte för sakta.
Bengt satt också inne med kunskapen att slipa liar, när väl lien var tillräckligt vass hängdes den upp i oxlen på en gren som stod framför snickareboden.