Axel var en barmhärtig man.

Det kanske ni förstår om ni läser följande.

Karl-Gustav Joelsson (Roland Elmgrens morfar) for till Minneapolis i USA för att finna lyckan i pengar med att jobba i gruvor, spränga tunnlar i bergen för järnvägsbyggen, vid sekelskiftet 18-1900-talet.

Karl-Gustav jobbade vid ett järnvägsbygge, när han skulle hämta dynamit som låg i närheten av elden för att tina (den hade frusit i kylan), då olyckan var framme, när Karl-Gustav tog i dynamiten exploderade en stor mängd dynamit, han kastades iväg en bra bit av explosionen, skadorna blev omfattande i ansiktet, han miste till stora delar synen på båda ögonen, båda händerna med underarmar och hörseln blev kraftigt nedsatt

Karl-Gustav kom hem till Sverige, Ödevata , och Hökamålen där han bodde, men på den tiden fanns det inget skyddsnät i form av försäkringar som täckte sådan här arbetsolyckor.

Karl-Gustav gifte sig och fick  2 barn, frun gick dock bort i unga år och  hans nioåriga  flicka Elsa  tog då om hand Karl-Gustav , som inte kunde göra någonting själv utan sina händer och armar.Elsa vårdade Karl-Gustav alla dagar i veckan , år ut och år in.

Och det är nu som vår farfar Axel Petersson på Målen kommer in i bilden i början på 1900-talet tillsammans med (vår kände fotbollspelare i Kalmar FF Måns Söderqvist`s farfars far) Oskar Söderqvist från Ödevata, Oskar skev en dikt som handlade om Karl-Gustavs öde, den dikten tryckes de upp i en folder som vår farfar Axel och Karl-Gustav åkte omkring och sålde på marknader, på tåget till och från Nybro, och folk runt om i bygden, foldern kostade 25 öre och gick oavkortat till Karl-Gustavs levende.

Elsa Elmgren uppmärksammades i veckotidningen Se år 1950 för hennes stora och kärleksfulla vårdinsats på sin far, några av bilderna som publicerades i Se, ser ni här ovan.