Bland det finaste vi har

Måste bara skriva och försöka förmedla känslan och upplevelsen av morgonen idag 1 maj, troligen kan jag inte återge det i text men jag försöker med hjälp av dessa bilder

Sekundvisaren hoppar över till kl 6 när jag kliver ur bilen vid "Nissas" för att titta på vår gallring vi nyligen gjort, maskinföraren på skördaren fick order om att gå med stickvägen så nära stenmuren som möjligt för att få den mer synlig från vår bilväg och det lyckades han med.

När man stannar tittar på stenmurarna så är dom som ett konstverk i naturen, det ger mersmak, jag vandrar vidare på det som en gång var torpare Nils Petersson  mark. Man möts av rösen och stenmurar vart man än vänder sig, nu växter även granskogen sig grov här, men så var det inte för 100 år sedan 

Grunden och källaren där Nils och Johann bodde

Jag vrider klockan tillbaka och tänker på Nils och Johanna som krökt rygg och handplockat alla dessa stenar och lagt dom plats för att kunna odla sin säd här, som i sin tur kanske kunde mätta magen. 

Jag vet när vi gick här med pappa så sa han - här har jag hjälpt Nils att ta av havre. 

Stora rör som Nils eller Nils far Peter Wassberg är mästare till

Det är som att vara mitt i en saga, morgonen blir inte sämre av att man hör göken i både öst och väst, i vilket väderstreck göken gal finns massor av olika sägen om vad som väntar den närmaste tiden.  

Kvarnhjulen och lien vittnar om en annan tid

Men nu försöker jag bara njuta av nuet när jag vandrar runt här på den mjuka mossan och konstatera att detta är bland det mest värdefulla vi har.

Kyrkvägen förbi Nissas som gick till Motorps kyrka på 1800-talet