"Då trädet blommar, utgör det en ymnig honingskälla för insekterna, hvilka då talrikt besöka det. Men detta räcker icke länge. Sedan befruktningen - till en del med insekternas biträde - skett, lossna ståndarblommorna i leden och affalla snart; deras mängd täcker stundom marken. Deremot befästa sig spirblommorna på sina skaft och sluta foderbladen; fröens utbildning börjar. Samtidigt dermed utveckla bladen mer och mer sina breda ytor och bilda slutligen en skuggig krona. Frukterna utvecklas hastigt men mogna sent, så att de liksom invänta höststormarne för att med deras bistånd slita sig lösa och bortflyga. Lönnen kläder sig tidigt i höstdrägt och denna är grannare än hos något annat inhemskt träd i det bladen, innan de affalla, på samma gång antaga både röda och gula, ganska bjerta men olika, skiftningar."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar