Vi ger Einar några ord på vägen

Gamlefar Gamlefar har jag sett i sommarnattens ljus, i nattens klöverdofter blitt allena. Vid gårdens brunn stod han böjd, slipade slåtterfolkets liar. Som en vissnande skugga så grå, så gammal han som gården, syntes han ändå leva så levande liv som den. Hans spröda sång, den glömmer jag icke. "Du myndige far i gården, för gamlefar är du pilt ändå. Jag är den förste som vände din jord. När plogen strävar i fåran, minns du mig då? I hedenhös började jag av undanvräkta stenar resa det rös, som gärdar ägornas gräns. I tusen år har jag byggt det och byggt med er alla som byggde, hållit i plogens skaft med er alla som plöjde. Jag har del i ert verk, har en rätt att kräva. Du känner den väl: den, att den heliga säden växer alltjämt, alltjämt här på de marker, där jag för första gång den sådde."